Jag såg att jag gick ner i ett underjordiskt rum till graven för samtida muslimer. Rummet hade en dörr och de döda var insvepta, var och en av dem i ett vitt svep, och arrangerade på golvet i rummet och bredvid väggen så att huvudet var mot väggen och fötterna var i mitten av rummet. Det brann ljus bland de döda. Det andra svepningen från dörrsidan tillhörde min vän Khaleds far. Bredvid det stod ett tänt ljus, och vaxet smälte. Det nådde min vän Khaleds fars svepning, vilket gjorde att svepningen var helt täckt av vax. Khaled var bland de människor som följde med mig ner till kyrkogården. Han låg ovanpå sin fars kropp och kramade honom. Jag försökte övertala honom att lämna sin fars kropp ifred. Jag blev upprörd av synen av vaxet som täckte hans fars svepning. Kroppen bredvid dörren hade blottade fötter som höll på att ätas av insekter, så en av besökarna täckte fötterna. Synen av graven och ljusen inuti var något skrämmande, trots att den var dekorerad med ljus. Jag lämnade detta rum ensam och befann mig framför ett rum utan väggar, så långt ögat kunde nå. Det innehöll profetens (frid och välsignelser vare med honom) grav och resten av följeslagarna, som var begravda under jorden på ett välordnat sätt. Ovanför varje grav fanns något som liknade marmor i form av en rektangel som låg på marken, vilket indikerade deras kroppars riktning. Den första graven till vänster var Lady Aishas (må Gud vara nöjd med henne) grav, platsen där hon brukade sova i sin säng, men den lutade något. Sedan fanns profetens (frid och välsignelser vare med honom) grav, sedan vår mästare Abu Bakrs (må Gud vara nöjd med honom) grav, sedan vår mästare Umars (må Gud vara nöjd med honom) grav, sedan resten av följeslagarnas (må Gud vara nöjd med dem) gravar, alla arrangerade i rad bredvid varandra och utan ljus, men gravens utseende var vackert, rent och prydligt, och så långt ögat kunde nå. Jag lämnade detta stora rum som innehöll gravarna för samtida muslimer, profetens (frid och välsignelser vare över honom) grav och följeslagarna, och jag stod ovanför dessa gravar. Det slog mig att jag skulle begravas mellan profeten (frid och välsignelser vare över honom) och följeslagarna. Det jag tänkte på just då var att det inte fanns tillräckligt avstånd mellan profetens (frid och välsignelser vare över honom) grav och följeslagarna för att rymma min kropp efter min död.